Nu är min fina brutta i Lumpen. Smärta, styrka, glädje, sorg, nervositet, längtan. Men min tjej kommer fixa det här bäst av alla bruttor. Hon kommer nog njuta mest av alla. För så galen som hon är, så kommer hon ÄLSKA att vara där. Jag är glad för hennes skull att hon fick chansen att göra detta, som hon så gärna verkligen vill göra.

Var på "inryckning-fest" hos henne ute i Simonstorp i fredags. tre dagar senare skulle hon dit. Nu kan hon alltså pricka av in tredje dag där. jag har tänkt på henne de senaste dagarna och jag tror verkligen att hon stortrivs. Tror hon tycker att det är det bästa hon gjort.

Vi hade ett trevligt sista farväl, med många trevliga människor. Det grillades, dracks, spelades kubb, fick gå en "hutt-runda" där jag förövrigt bara hade 1 fel, vilket det var typ bara jag som hade tror jag. Med andra ord känner jag henne väl, då frågorna var om henne. =)

Även om vi känt varandra sedan vi föddes i princip, så har vi blivit tajtare den senaste tiden.

Nu kommer vi inte ses på ett bra tag. Ett år kommer hon att vara borta. Men som tur var så kommer hon hem vissa helger. Om det blir som de är sagt så kommer hon i alla fall hem om två veckor, om inte tidigare. Vi får se =)

Det blev ändrade planer. Jag skulle sovit där, men kände att jag ville hem eftersom jag skulle jobba dagen efter. Så jag åkte med Matilda hem. Cab i 100 km/h klockan halv tolv, alltså kolsvart ute. Det var en UNDERBAR upplevelse! det borde alla testa.